Filmen handlar om Pat som smått galen, men när han kom på sin fru i duschen med en annan man brast det totalt för honom. Han hamnar på psykiatrisk anhalt, han flyttar hem till sina föräldrar och utbrotten kan komma när som helst. Han vill mer än gärna få tillbaka sin fru och sitt jobb som lärare, och han träffar Tiffany som inte heller har det helt enkelt. En vänskap börja växa fram mellan dom och Tiffany erbjuder sin hjälp att Pat ska så tillbaka sin fru om bara han ställer upp i att vara hennes partner i en danstävling.
Både jag och min pojkvän gillade den här filmen, plus min mamma och hennes man, så från min familj så har den ganska höga betyg. Den var bra och jag förstår varför Jennifer Lawrence fick en Oscar för sin roll, det är helt annan roll gentemot The Hunger Games och det är så kul att se att hon kan göra något annat. Jennifer är otroligt begåvad och det här är bara början för hennes karriär. Jag tycker personligen att hon gör en utav sina starkaste och bästa roller! Bradley Cooper var bra som vanligt men det var ingen roll som stack ut.
Filmen är speciell och sticker ut från alla andra filmer jag har sett, huvudkaraktärerna Pat och Tiffany är inte rädda för att visa vilka de verkligen är utan vågar uttrycka sig och de skäms inte inför varandra. Båda erkänner att de mår dåligt och vi som tittare får en inblick mer i sjukdomen bipolär.
Jag tycker den här filmen var underbar och välgjord. Jag förstår varför den var Oscar-nominerad till 8 olika kategorier. Dock så fick jag och min pojkvän ta en liten paus mitt i hela filmen för det blev lite för mycket och långdraget! Men en sevärd film som berör och en film som man kommer ihåg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar